Sverige står inför behovet av en utgiftsreform

Elisabeth Svantessons avslutande budget för mandatperioden har verkligen utformats med valfokus. Den bedömda reformkapaciteten, som regeringen angivit till 80 miljarder, gör den till en av de mest expansiva budgetarna någonsin. Skattesänkningar, både tillfälliga och permanenta, omfattar över 50 miljarder.

Som vd för Skattebetalarna har jag naturligtvis flera tankar. Varför sänks inte de höga marginalskatterna? Varför justeras inte bolagsskatten? Varför är matmomsen endast temporärt sänkt, istället för en rejäl inkomstskattesänkning? Och varför hanteras inte frågan om carried interest en gång för alla?

Trots dessa brister anser jag att regeringen generellt sett agerar korrekt. Budgeten är expansiv, och en större del av reformutrymmet går tillbaka till medborgarna i form av skattesänkningar snarare än ökade offentliga utgifter.

Sverige har nu de lägsta skatterna på femtio år. Vi har sett en nedgång från ett skattetryck på 49,9 procent till 41,4, och det förväntas sjunka ytterligare nästa år. Detta är glädjande, då det innebär ökad frihet och minskat offentlig inflytande, vilket medför mer resurser till marknaden.

Innan man firar, bör man dock mindas några mindre positiva fakta. För det första är