Uranbrytningens återkomst: En möjlighet för Sveriges självförsörjning

Uranförbudet, som infördes 2018, har nu hävts. Från och med den 1 januari 2026 kan aktörer återigen ansöka om tillstånd för att prospektera och bryta uran i Sverige. Gruvnäringen anser att detta skapar större möjligheter för Sverige att bli självförsörjande, enligt Maria Sunér, vd för Svemin.

Christian Ekberg, professor i kärnkemi på Chalmers tekniska högskola, säger:

”Nu är det läge att få vetenskapen på plats.”

Han anser att uran finns naturligt i den svenska berggrunden och att det tidigare förbudet försvårat gruvdrift.

”Det har gjort Sverige mindre attraktivt för prospektering,” menar han.

Med den nya lagstiftningen kan uran nu behandlas som en produkt snarare än avfall, vilket ökar resurseffektiviteten i gruvnäringen.

”Det här skapar ökad resurseffektivitet i gruvnäringen,” påpekar Maria Sunér.

Sverige importerar för närvarande uran från länder som Kazakstan och Kanada, vilket gör landet beroende av externa källor. Ekberg uttrycker:

”Vi är helt beroende av import.”

Han framhåller att nackdelarna med gruvbrytning, inklusive miljö- och hälsoaspekter, bör beaktas noggrant.

”Det handlar såklart om att vi ska bli mer självförsörjande,” säger han.

En undersökning från Sveriges geologiska undersökning visar att 41 procent av svenskarna är negativa till att ha en aktiv gruva i sitt område, trots att 74 procent anser att gruvnäringen är viktig för ekonomin.

”Det är den här klassiska känslan ”not in my backyard”,” konstaterar Sunér.

Hon framhåller att gruvor kan skapa välbetalda jobb och möjligheter för lokala entreprenörer.

”Ett gruvjobb ger dessutom 1,3-1,6 ytterligare arbetstillfällen i ekonomin,” säger hon.

Trots att förbudet har hävts, kommer det att ta tid innan uranbrytning kan påbörjas.

”Det kommer att ta minst tio år innan vi teoretiskt skulle kunna se en utvinning av uran i Sverige,” avslutar Sunér.