Sveriges behov av en utgiftsreform

Elisabeth Svantessons budget för mandatperioden har visat sig vara en valbudget. Reformutrymmet, som bedöms vara 80 miljarder, gör den till en av de mest expansiva någonsin. Skattesänkningar, både tillfälliga och permanenta, omfattar över 50 miljarder.

Som vd för Skattebetalarna har jag flera synpunkter. Varför sänks inte de höga marginalskatterna? Varför inte bolagsskatten? Varför görs en tillfällig sänkning av matmomsen istället för att sänka inkomstskatten ordentligt? Och varför löses inte frågan kring carried interest en gång för alla?

Trots dessa brister anser jag att regeringen i stort sett agerar korrekt. Budgeten är expansiv, och mer av reformutrymmet går tillbaka till medborgarna genom skattesänkningar snarare än ökade offentliga utgifter.

Sverige har nu de lägsta skatterna på femtio år. Skattetrycket har minskat från 49,9 procent till 41,4, och förväntas sjunka något nästa år. Det är positivt och innebär ökad frihet och minskat offentlig inflytande, vilket skapar mer resurser för att generera verkligt välstånd.

Innan vi firar, bör vi beakta mindre uppmuntrande fakta. De lägsta skatterna på 50 år är en konsekvens av tidigare brutalt höga skatter. Sverige har fortfarande betydligt högre skatter än OECD-genomsnittet på 33,9 procent. Skattetrycket påverkar negativt vår ekonomi och gör det mindre lönsamt att utbilda sig och driva företag här.

Vidare beräknas den offentliga konsumtionen år 2026 uppgå till 3 400 miljarder, 49,4 procent av BNP. Det är ohållbart att allokera så mycket resurser till en sektor med låg produktivitet.

Många ekonomer har efterlyst en omfattande skattereform för att rätta till skevheter i skattesystemet, ofta föreslagna med sänkta skatter på arbete mot högre skatter på kapital. Jag är dock skeptisk.

En omfattande skattereform skulle bli den första på 35 år och ta lång tid att åstadkomma, med risk för att låsa frågan om skatternas omfattning i många år. Kompromisser och förhandlingar skulle troligen leda till ett komplext skattesystem med oförutsedda skevheter.

Det finns inget perfekt skattesystem. Det är därför bättre att steg för steg åtgärda de mest akuta skatteproblemen. Sverige behöver en utgiftsreform.

Offentlig konsumtion står för nästan hälften av BNP. Budgetprocessen och hur politik och media hanterar den är avgörande. Regeringen fastställer ett budgetutrymme utan att granska befintliga utgifter, vilket driver på ökade offentliga utgifter.

Regeringen har gjort omprioriteringar i nästa års budget, som uppgår till 46 miljarder. De har framförallt skurit i det dyra och ineffektiva biståndet. Även om detta är begränsat, är det en positiv början.

Vi vet att slöseriet inom offentlig sektor är stort och att ineffektiviteten är påtaglig. Det kommer inte att åtgärdas om inte riksdag och regering tar ansvar. Idag är det för enkelt att skjuta problem framför sig.

En utgiftsreform kan använda biståndet som utgångspunkt för att identifiera andra offentliga utgifter som kan minska, och därigenom skapa utrymme för fler skattesänkningar på arbete och företagande.

Christian Ekström har arbetat med opinionsbildning och lobbying i olika roller i över 25 år. Han har arbetat inom näringsliv, politik och ideell sektor. Sedan nio år är han vd för Skattebetalarnas Förening, en partipolitiskt obunden ideell förening som arbetar för lägre skatter och mindre slöseri med skattepengar.

Christian Ekström har författat denna krönika för publicering i Finanstid. Påståenden och åsikter är krönikörens egna.