Tyskland justerar sin energipolitik efter krisen: En omstart krävs

Tysklands energipolitik har fått hård kritik under flera år. Nu sätter politikerna bromsen på och genomför en ”reality check”. Enligt expert Staffan Reveman är det hög tid för detta. ”Att den gröna vätgasen skulle kunna lösa industrins problem är en dröm”, säger han.

Under våren betonade Tysklands nya energi- och ekonomiminister Katherina Reiche (CDU) behovet av en sådan granskning av energipolitiken.
Elavbrottet på Iberiska halvön visade på systemets sårbarhet, vilket fick Reiche att konstatera att Tyskland underskattat både riskerna och kostnaderna.

Regeringen bromsar nu energiomställningen och fokuserar på kostnadseffektivitet och försörjningstrygghet.
Elanvändningen förväntas bli lägre än tidigare beräknat, och flera politiska mål anses omöjliga att nå till 2030.

Trots att förnybart mål ligger kvar, tas subventioner till solceller bort, och utbyggnaden ska anpassas till elnätets behov.
Rapporten sänker förväntningarna på grön vätgas, med hänvisning till höga systemkostnader i den aktuella energiomställningen.

Högre elpriser och beroende av fossila backup-lösningar hotar den tyska industrins konkurrenskraft.
Rapporten har fått stöd från industrin, men kritik från miljöorganisationer, vilket indikerar att den ses som ett diskussionsunderlag snarare än ett beslutsdokument.

När rapporten lades fram blev det tydligt att Tyskland nu drar i handbromsen för den stora energiomställningen, ”Energiewende”.
Målet om klimatneutralitet 2035 kvarstår, men kostnadseffektivitet och försörjningstrygghet lyfts nu fram som lika viktiga mål.

Ekonomiminister Katherina Reiche har sagt:
”Vi får inte låta energiomställningen bli en kostnadsfälla som hotar vår industri.” En viktig punkt är den reviderade prognosen för elanvändningen, som sänkts från 750 terawattimmar till cirka 600 terawattimmar fram till år 2030.

Det tyska elnätet har belastats av subventionerade gröna kraftverk, vilket driver upp kostnaderna för konsumenterna.
Reiche påpekar att energipolitik inte längre kan reduceras till en tävling om att producera flest kilowattimmar.

En central punkt i rapporten är att den tyska regeringen nu slopar subventionerna för privatpersoner och företag att installera solceller.
Staffan Reveman påpekar: ”Tyskland har lagt enorma pengar på att subventionera utbyggnaden av vind- och solkraft som bekostats av skattebetalarna och lett till högre elpriser som skadat vår industri.”

Rapporten justerar även förväntningarna på vätgasens betydelse, med kvarstående mål om 10 GW elektrolyskapacitet till 2030.
Det bedöms som svårt att nå, med förväntningar mellan 2 och 7,5 GW enligt studier.

Reveman understryker:
”Överskott av förnybart kombinerat med behov av fossil backup driver upp konsumentkostnader och hotar industrins konkurrenskraft.” Kombinationen av nedlagd kärnkraft och ökat beroende av förnybara energikällor har drivit upp elpriserna i Tyskland.

Rapporten påpekar att det är viktigt att beakta systemkostnaderna, som omfattar nätutbyggnad och reservkapacitet.
Det konstateras att de fossila kraftverken påverkar elpriserna kraftigt, med kol och gas som spelar en huvudroll.

Avslutningsvis nämner Reveman att energipolitiken måste förändras, och att den nuvarande rapporten bör betraktas som en grund för fortsatt diskussion.
”Det är bra att man gör något eftersom den tyska energipolitiken varit katastrofal, men detta är inte ett beslutsunderlag.”