Tysk energipolitik: En komplex och otydlig väg framåt

Inom den tyska regeringen pågår en debatt som liknar en parterapi mer än en strategisk energipolitik, skriver en kommentator. I mars 2026 kallade förbundskansler Friedrich Merz kärnkraftsavvecklingen för ”irreversibel”, samtidigt som han kritiserade den som ett strategiskt misstag.

Detta uttalande väckte irritation, inte bara inom näringslivet, utan även inom partiet CSU i Bayern, som ansåg att det var ett bekvämt sätt att både kritisera och bekräfta ett beslut.

Tyskland har alltså beslutat att avveckla kärnkraften, men det finns fortfarande halvdemonterade kärnkraftverk som står kvar, vilket ger en känsla av att något inte står rätt till. I Japan har man däremot återstartat sina reaktorer efter Tsunamin.

Trots Tysklands stora investeringar i förnybar energi är landet fortfarande beroende av kolkraft och gaskraft. De olika perspektiven inom regeringen skapar en klyfta – en sida fokuserar på systemets funktion, medan den andra baserar sina argument på ideologiska övertygelser.

Den pågående diskussionen skapar ett politiskt stillestånd, där ingen sida vill ge sig. Under tiden fortsätter andra europeiska länder att bygga nya kärnkraftverk istället för att avveckla dem.

Det som ofta lyfts fram som det avgörande argumentet i Tyskland, den olösta slutförvaringen, fungerar som en politisk broms. Trots att andra länder, som Sverige och Finland, redan har konkreta lösningar, nämns dessa sällan i den offentliga debatten.

Det finns också en obekväm sanning: över 30 000 vindkraftverk och fler än fem miljoner solcellsanläggningar kan, vid ogynnsamma väderförhållanden, leverera nästan ingenting. Det är inget mysterium, bara fysik.

Elpriserna i Tyskland har blivit pedagogiska, vilket tydligt visar vad energipolitik innebär i praktiken. Samtidigt betalas stora summor av skattebetalarna för att subventionera dessa kostnader, vilket ytterligare komplicerar situationen.

Allt detta leder till känslan av att systemet fungerar, men med stora ansträngningar och till ett högt pris. Det väcker frågan om ordet ”irreversibelt” verkligen är så absolut som det låter.

Kanske är det så att detta begrepp bara används för att avsluta en debatt som fortfarande pågår, inte minst inom näringslivet. Det som är klart är att det finns en politisk komplexitet i den tyska energidebatten som inte får underskattas.