Tyskt stål under press i energiklimatet

Den tyska energipolitiken framstår som en paradox, skriver analytikern. Den pågående debatten kring EU:s utsläppshandel belyser tydligt konflikterna inom den tyska industrin. Stålproducenten Saarstahls vd Stefan Rauber uttrycker sitt missnöje och beskriver situationen som en ”bananrepublik” och varnar för en politisk attack mot industrin.

Rauber förklarar att företaget har investerat stort i att övergå från masugnar till eldrivna stålverk, baserat på de regler som lagstiftarna skapat. Nu hotas dessa investeringar av potentiella förändringar i regelverken mitt under pågående projekt.

Enligt Rauber finns det en djupare fråga som sällan diskuteras. För att producera fossilfritt stål krävs en stabil och omfattande tillgång på fossilfri el dygnet runt, vilket inte nuvarande tyska energipolitik kan garantera.

Trots att industrin uppmanas att elektrifiera sina processer har Tyskland avvecklat kärnkraften, som tidigare stod för en stor del av den stabila elproduktionen. Detta beslut har blivit alltmer problematiskt, särskilt med tanke på att Tysklands elproduktion fortfarande till stor del baseras på fossila bränslen.

Det tyska elsystemet har svårare att möta efterfrågan på stabil el, i motsats till Sverige där vattenkraften utgör en betydande del av elproduktionen. Detta gör Tysklands förutsättningar för fossilfri stålproduktion mer komplicerade.

Rauber ställer frågan var vätgasen, som behövs för produktionen, ska komma ifrån. Det finns inga klara svar på hur detta ska lösas, särskilt eftersom många råvaror måste importeras.

Politikerna, som kräver elektrifiering, kämpar nu för att återinföra den elproduktion som redan avvecklats. Detta liknas vid att sälja sin bil och därefter klaga på transportproblem.

Det är avgörande att industrin får långsiktiga spelregler, men det är lika viktigt att energisystemet kan tillhandahålla den nödvändiga elen. Diskussionen om billig grön el och vätgas har blivit en del av den tyska energipolitikens retorik, men verkligheten ser annorlunda ut.

Rauber varnar för att företag som följt reglerna riskerar straff medan andra belönas. Det mest anmärkningsvärda är att energifrågan fortfarande inte är löst. Den tyska stålindustrin står inför en dubbel utmaning med behovet av elektrifiering samtidigt som den planerbara fossilfria elproduktionen minskar.

Den verkliga frågan handlar inte om utsläppshandel eller subventioner utan om var den fossilfria och planerbara elen ska komma ifrån. Ju mer denna fråga undviks, desto dyrare blir lösningarna för både industrin och skattebetalarna.

Staffan Reveman, som har en bakgrund inom energiintensiv industri, belyser dessa utmaningar i sin analys av den tyska energipolitiken.